Christmas under my skin

I och med att jag planterade amaryllislökarna i veckan så börjar julen sakta krypa in under mitt skinn. I år är det W-jul dvs W är här på julafton och då känns julen viktigare på något sätt. Förra året var han hos in pappa och kom först på juldagen och det var tungt. H och jag hade en fantastiskt mysig och lugn julafton men w fanns i mina tankar hela dagen. Tror att det alltid kommer vara så de jular han inte är här hemma. Hur blir det sen när han är stor och har egen familj? Kommer jg bli en farmor (för det hoppas man väl att man blir?) och svärmor som vill ha alla här eller blir man en farmor som alltid reser bort? Well well, time will tell....