Till prins W

För exakt 11 år sen as we speak låg jag och försökte "klämma ut en unge". Med facit i hand vet vi ju hur det gick. Ut kom han men efter lååååång tid och med kejsarsnitt. Första värken fick jag vid 8 på måndagkvällen, det ökade sakta men säkert men jag hade bestämt mig för att vara hemma så länge det bara gick så jag höll ut. 18 timmar senare dvs på tisdageftermiddagen åkte vi in då hade jag max en minut mellan värkarna och tänkte japp då kör vi. När vi blev inlagda och jag blev undersökt var jag öppen 1 CENTIMETER!!! Vilken käftsmäll efter så många timmar och sen kom bakslag efter bakslag... När de tillslut kl 23.00 på onsdagkvällen sa till mig ( efter att jag med den svartaste ondaste blick jag kunde uppbringa sagt till Williams pappa att att om han inte såg till att de fick ut ungen nu så skulle jag lägga mig ner, ge upp och dö så trött och slutkörd var jag) så sa de att de övervägde att ta ut barnet med kejsarsnitt, jag grät av lycka, äntligen skulle han få komma ut till mig. Som jag längtade...
Natten mellan onsdag och torsdag kl 0225 så kom han ut tillslut mitt älskade barn, vacker som en dag med det svartaste av svarta kalufser och de brunaste av pepparkornsögon, mitt hjärta mitt allt.
Idag 11 år senare är han inte bara mitt hjärta och mitt allt, han är även min största utmaning i livet med sitt humör och sitt agerande som inte alltid överensstämmer med mammans order och önskemål.....
Grattis till dig min älskade W, mamma älskar dig!